Scaramangas funderingar!

Jag börjar bli ordentligt trött på människor. Jag förstår inte att det alltid ska vara så jävla enkelt att tala om för mig vad jag gör fel. Man kan fundera på om man är en mänsklig piraya som är sänd till jorden för att vara ivägen för andra människor.
Jag ska inte sitta och säga att jag alltid är tyst, försynt och lugn. Det stämmer ju inte.
Men för i helvete någon gång måste det ju räcka med all skit.
Ibland funderar jag på om jag inte har rätt till en egen åsikt?
Det ska vara jävligt lätt att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv, vad jag gör för fel, och vad som borde vara rätt val för mig. Sedan om man säger sin egen åsikt så är man tvär, envis och inte inser andra människors behov.
Kan det verkligen vara så?
Är jag en piraya som enbart ställer till besvär?
Man kanske borde ta och vara tyst lite oftare, det kanske skulle underlätta mitt och andras liv? Men för i hela fridens glada dagar, då kompromissar jag med mig, och mitt ego. Det kan ju heller inte vara rätt?
Undrar egentligen vad man ska ta sig till med detta dilemma?
Jag tror jag ska försöka ta en mental semester från människor ett par veckor och fokusera mig på något annat. Då kanske allt blir lite roligare igen.
För just nu så känns det hela rätt tråkigt.
Fy vilket bittert inlägg detta blev.....
Men man ska väl skriva vad man känner, eller?
Men skit i det, nu ska jag ta och gå och lägga mig och vila, förhoppningsvis så känns det roligare imorgon.

Det kan ju vara värt att tillägga att detta inlägg inte vänder sig till någon speciell person/personer. Utan bara är ett uttryck för vad jag känner just nu!

Ha en bra kväll
Nu börjar min semester........

Scaramanga