Scaramangas funderingar!

Ordet resurser, det måste ju vara milleniumets modeord. Jag vet inte hur många gånger per dag jag hör detta ord, i tidningar, bloggar, tv och alla andra sammanhang som passerar i vardagen. Det är VÄLDIGT vanligt förekommande när man pratar om den statliga/kommunala verksamheten. Är inte det märkligt?
Vad menar människor egentligen när man använder sig av ordet resurser?
Pengar?
Personal?
Eller är det något helt annat?
Jag tycker iaf att det är spännande för inom de statliga och kommunala verksamheterna verkar det alltid vara brist på något, Hur kommer det sig egentligen?
Kan det bero på att inom de statliga/kommunala väggarna finns det en inbyggd attityd mot förändringsarbete?
En bild som kommer tillbaka till mig är när jag passerar villervallan (dagiset) i Gnarp. Jag kanske är 8-10 år och tittar in på dagisgården och upptäcker att personalen står i solen och unnar sig en cigg medans barnen leker. Jag tänkte inte så mycket på det då, men jag brukar fundera på det nu i vuxen ålder. Om de hade tiden att stå och röka medan barnen lekte. Hur kommer det sig då att det saknas resurser?
Kunde dessa individer ha planerat om i sin vardag för att slutresultatet på arbetsdagen skulle ha blivit bättre?
Eve informerade mig om att det finns decibel mätare idag på dagis. Det måste ju vara jättebra, ingen ska ju behöva få sin hörsel förstörd på arbetet. Men samtidigt kanske man ska försöka att vara ute mer med barnen, då skulle inte dessa decibelmätare behövas.
Skolan är ju också ett fascinerande område där det alltid saknas "resurser". Högst märkligt egentligen. Kan det finnas samma problematik här egentligen? Jag vet inte hur många lärare som arbetade i gnarpsskolan när jag gick där. Men jag kommer aldrig ihåg att det fanns fler än tre rastvakter, dessa tre stog alltid i en grupp och pratade om sin vardag. Så mycket vaktande verkade de inte utföra. De kanske också skulle kunnat omfördela sin dag för att få ett bättre slutresultat.
Det svåraste man kan göra är att försöka få människor att förändra sin vardag. När förändringar eller extra arbetsmoment ska införas kommer det alltid människor fram som säger det kommer aldrig att gå, det hinner vi inte med. Det är väl försvarsmekanismen som slår till. Men det känns väldigt nedslående om man är den som driver förändringsarbetet. Men det lustiga är att om man bara är tydlig och meddelar att inga extra resurser kommer att tilldelas, utan att det ska ske inom befintlig arbetstid. Då formar sig människor efter det, och efter ett par veckor så har de fått in rutinen och kan faktiskt medge att det fungerar bra, trots det extra arbetsmomentet.

Jag tror att den statliga/kommunala verksamheten måste uppmuntra medarbetarna att utbilda sig, söka nya tjänster, erbjuda befordran. Annars kommer dessa medarbetare att fastna på sina positioner och istället för att utveckla sin position. Så kommer de att börja bevaka den. Då är det verkligen farligt.
Jag antar att vi inte har hört det sista av detta modeord "Resurser". Men för en gångs skull vore det roligt att få höra vad chefer/medarbetare/politiker egentligen menar när man uttalar ordet resurs.
Frågan man kanske skulle ställa sig är vad kan jag förändra i min vardag för att verksamheten ska flyta bättre?
Istället för vad kan andra tillföra för att göra min vardag enklare?
Detta är ju inget tillstånd som enbart råder inom den statliga/kommunala världen, den finns även inom den privata. Men eftersom man nästan enbart hör talas om den i samband med staten eller kommunerna så tyckte jag det var enklast att skriva utifrån det perspektivet.


Ha en bra dag

Scaramanga

Som de flesta vid det här laget vet så är jag medlem av SLHF:s karriärsklubb. Många tycker nog att det kan verka konstigt, för min bransch är väl knappast det man förknippar med ordet karriär. Men många människor lyckas med att skapa sig en god tillvaro, så jag känner att detta kan vara ett bra steg på vägen. Det främsta skälet till att jag är med är ju för att skapa mig ett nätverk.
Idag hade vi en föreläsare vid namn Ola Lauritzon, han är bl.a. grundare till www.giviktkoll.se med andra ord en ekonom som blev GI guru. Han höll en riktigt bra föreläsning för oss om vikten att se möjligheterna i vardagen.
Det var lärorikt att få höra på hans resa genom livet. Jag hoppas att jag kan ta med mig något av hans synsätt i min vardag. :)
Jag blir lika fascinerad varje gång jag deltar i dessa sammankomster. Det är väldigt lärorikt och nyttigt att sitta och lyssna på de andra medlemmarna om deras tankegångar angående vardagens olika skiftningar. Jag har ju haft oturen att komma in senare än de andra, så jag känner inte de andra så bra som jag skulle önska. Men samtidigt kanske det är bra? Jag har kanske en viss förmåga att ta rätt så stor plats om jag får tillfälle. :) Så det kan vara bra att hålla en lite lägre profil, tills man har kommit in i gruppen på allvar. :)
Men jag slås i varje fall av att mina kollegor är så insatt inom dagligvaru branschen. Men dt är ju bara trevligt att få höra om alla de inspirerande butiksbesöken och deras senaste aktiviteter för att höja servicen till kunderna.
Samtidigt känner jag att jag börjar fundera på vad jag egentligen gör i min vardag?
Inte för att jag inte gör någonting alls. Men hur kan jag öka servicen för mina kunder? Vad kan jag göra för att ta ytterligare steg på den mentala karriärstrappan?
Vilka värden/åtgärder skulle jag kunna jag kunna förstärka i butiken jag jobbar i idag, med mina nuvarande befogenheter? Hur ska jag få med mig butikslaget på att de små förändringar jag vill införa, hur skulle dessa kunna innebära ett ytterligare ett lyft för det totala intrycket?
Som ni ser så sätter dessa kvällar sina spår på den mentala aktiviteten. :) Men det är bara bra. Man behöver träffa inspirerande människor, som kan bidra med sina erfarenheter. Jag önskar bara att det var fler förunnat. :)
Sedan hoppas jag att något även fastnar i min hjärna, så att jag kan ta med det i min vardag.

Men nu ska jag ta min hjärna som går på högvarv och försöka smälta intrycken och få mig lite välförtjänt sömn.

Ha det bäst

Scaramanga