Scaramangas funderingar!

Nu har man arbetat en vecka och sakta börja man få distans till semesterns ljuvliga dagar. :)
Jag ska nu förtälja er historien om när Scaramanga & eve gav sig ut på sin första fjällvandring som inkluderade tältning.
Vi startade på morgonen 07:35 och hade som mål Sylarnas fjällstation 30 km bort.
Vår packning vägde 16 respektive 12 kg. Fotbeklädnaden bestod av slitna gummistövlar och tjock-sockar.
När vi började vår vandring så var det mulet men uppehåll.



Efter ca 3,5 timmes vandring nådde vi helags fjällstation. Där tänkte vi inta lunch. Men vi möttes av en stängd restaurang och en skylt som meddelade att matsalen öppnade om 2 timmar!! Jag blev upprörd och började muttra något om hur man kunde stänga restaurangen mitt i lunchtid, och under högsässong. Eve som har ett sundare temperament än jag, tyckte också att det var konstigt. Men hon övertalade mig att vi kunde fortsätta en bit och sedan laga mat på vårt medhavda trangiakök. Jag godtog Eves förslag under högt muttrande och så gav vi oss åter iväg.
Lunchen som bestod av pasta carbonara i pulverform intogs på väg mot Sylarna i lätt duggregn .....





Efter att den delikata lunchen hade intagits så var det dags att ge sig av. Efter ett par kilometers vandring så kom vi fram till en i vanliga fall större bäck. Men de senaste dagarnas hällregn hade förvandlat denna lite större bäck till en rasande flod.


Det vanliga stället att passera denna bäck var bara att glömma bort. Vattnet var så högt och strömt att försöka sig på en övergång vore likställt med att skriva under sin egen dödsdom.
Vi blev tvungna att vandra 20 minuter nedströms innan vi hittade ett lämpligt ställe att korsa bäcken.
Efter ca 4 timmars vandring så kom vi fram till nödstugan Mieskentjakke. Här slog vi oss ned och tillagade vår middag. Vi hittade en skylt som sa sylarna 10 km. Det kändes väldigt bra att vi hade gjort 2/3 av dagsetappen. Vädret hade ju inte varit det bästa. Det hade ju duggregnat nästan hela dagen. Men nu när det bara var 10 km kvar till slutmålet så började det kännas väldigt bra. Vi träffade också på ett annat par som också hade passerat samma bäck som oss. Men de hade valt att gå uppströms och hade blivit tvungna att gå i ca 40 minuter innan de hittade ett lämpligt ställe att ta sig över. De frågade oss om vi skulle stanna länge, men vi meddelade att vi satsade på att komma fram till sylarna redan ikväll.

Vi lämnade Mieskentjakke med gott mod och begav oss ut på vår sista etapp för dagen. Vädret blev inte direkt bättre, regnet fortsatte att vara vår ständiga reskamrat. När vi hade ca 7 km kvar till sylarna fick vi däremot en dramatisk vändning i vädret. Himmelen öppnade sig och vinden blev väldigt hård.
Efter ca 2 timmar så kom vi fram till en skylt som förkunnade sylarna 3 km.
Vi drog en lättnad suck och det kändes väldigt skönt att det bara var ca en timmes vandring kvar innan vi kom fram till sylarna. Det hade ju börjat bli väldigt kallt så vi hade tagit på oss mössa och handskar.
Vi tittade på varandra och vi kom överens om att vi skulle sova inne på stationen under natten. :)
Stärkt av denna överenskommelse gav vi oss iväg för att avverka de sista tre kilometerna.
Efter en timmes vandring i hällregn började vi titta på varandra och undra om vi inte egentligen borde vara framme snart. Vi kände ju att det inte gick snabbt i mörker, hällregn, hård motvind och att stigen bestod av ett enda stort stenröse. Som blev förvandlat till såpa av regnet.
Då ser vi plötsligt en skylt som förkunnar sylarna 2 km. Vi har alltså vandrat 1 km på en timme. Då kanske man får en uppfattning om rådande väderläge.
De sista tre kilometerna tog oss ca 3 - 3,5 timmar att avverka. Jag var väldigt nervös för om vi överhuvudtaget skulle klara av att komma fram. Men helt plötsligt får vi se sylarnas fjällstation torna uppsig i fjärran.



Denna bild har inte jag tagit, för när vi kom fram var det bäcksvart, häll regn och ca 5 grader varmt.
När vi kommer in på stationen är klockan kanske runt 22 - 22:30. Naturligtvis finns det ju ingen personal vaken. Men det stod att man skulle gå ut till ett av de större husen där sovsalarna var belägna. Men där hade ju resterande av fjällvärldens turister också sökt skydd. Det fanns helt ingen plats för oss. Vi var tvungna att gå ut och slå upp tältet om vi skulle få någon sovplats......
Nu finns det inte så mycket energi kvar i kroppen och att resa ett tält med lågt blodsocker kan i vanliga fall vara svårt. Men jag inbjuder alla att försöka göra det i kolsvart mörker, hällregn, stark vind och ca 5 graders värme.
Vi hittade en plats som verkade hyfsad. Den var platt och låg i hyfsat skydd från vinden. Tack vare husen.
Vårt tält innehåller endast en enda pinne. Men att försöka få den på plats med stelfrusna händer var inte det lättaste. Händerna helt enkelt frös fast.
När vi äntligen fick fast pinnen var det dags för att resa själva tältet. Älskade eve stod och höll i tältet medan jag skulle slå i fästpinnarna. Jag tänkte att jag skulle börja med att fästa bottenplattan ordentligt, innan jag tog tag i stormlinorna. Jag letade tag i en sten och började hammra i pinnarna. Jag trodde att fingrarna skulle gå sönder som tändstickor och ramla av, så mycket frös jag.
Jag hann få i 4 stycken pinnar. Då kommer det en kastvind som blåser iväg med hela tältet..... :(
Vi lyckas få tag på tältet´, men vid denna tidpunkt är eve redo att ge upp. Hon säger att nu går vi in och sover på golvet. Då händer något konstigt, jag vägrar ge upp. Det är nog första gången i en sådan situation. Jag övertalar Eve att hjälpa mig att göra ett försök till.
Vi lyckas resa tältet och denna gång slår jag i stormlinorna först och tältet står!!!
Klockan 23:30 kryper vi genomblöta ner i sovsäckarna och försöker somna. Men det var inte det lättaste kan jag säga. Vinden skapade ett väldigt obehagligt ljud och det kändes som om tältet skulle lyfta. Men vi lyckades somna.




Klockan 06:30 knackar någon på tältet
(P) HALLÅ ÄR DET NÅGON I TÄLTET?
(E) Jaaaa.....
(S) Mutter Vad är det för jävla dåre som kommer nu....?
(P) FLYTTA TÄLTET OMEDELBART, DETTA ÄR EN HELIKOPTERPLATTA!!!
(E) Vart ska vi slå upp det då?
(P) BAKOM HUSET FINNS DET BRA PLATSER!!

Vi blev tvungna att kliva upp efter enbart ett par timmars sömn och flytta tältet.
Vi hittade en bra plats bakom huset och slog upp tältet och kröp in i tältet.
Vi lyckas somna
Klockan 9:30 Bankar det på tältet igen!
(P) HALLÅ ÄR DET NÅGON I TÄLTET?
(E) Jaaaa.....
(P) FLYTTA TÄLTET OMEDELBART, DETTA ÄR EN HELIKOPTERPLATTA!!!

Vi har alltså lyckats slå upp tältet på stationens båda helikopterplattor. Det måste ju vara någon form av rekord?
Efter detta satte vi oss inne på stationen och drack kaffe, efter det lämnade vi sylarnas fjällstation. Vädret tillät ingen toppbestigning och nu började tröttheten komma på allvar.
Dag två vandrade vi ca 1,5 mil innan vi slog natt läger. 10 minuter efter det att vi rest tältet så öppnade himmelen sig. Men denna natt fick vi iaf sova torra.
Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas somna. Vi slog ju natt läger vid 19:30. Jag sa det till eve och 15 minuter senare sov jag som en liten gris :D
Kul pojkvän va?
Jag blev tvungen att sova med alldeles raka knän, annars var jag rädd att de skulle låsa sig. Jag började nämligen få ordentligt ont.
Dag tre så slår vi upp ögonen ca 07:30.
Då möts vi av en renfamilj som betar ca 10 meter från tältet och väldigt fint väder.



Nu är detta fel bild, rätt bild ligger i pappas kamera jag ska lägga upp den vid ett senare tillfälle.

Vi lagar frukost inne i tältet som består av varmakoppen och kaffe. Jag kan säga att det var en av de godaste frukostarna jag ätit på länge.
Vid lunch tid når vi fram til helags fjällstation.



Väl inne så var faktiskt restaurangen öppen så vi passade på att stanna där för lunch.
Jag brukar inte vara någon större fantast av gulaschsoppa. Men denna gång var det faktiskt väldigt gott. :D
Efter lunchen vinkar vi adjö till helags fjällstation och beger oss den sista milen ned till stugan.




Helags



Kesusjön



Stugan. Ser ni det vita på backen i skuggan av stugan? Den första frosten kom morgonen efter att vi kommit hem.



Solnedgång över fjällen.



En fjällvandrares dröm. Utsikt från altanen på stugan.

Grejen med fjällvandringen är ju att det är egentligen inte roligt när man gör det. Men det känns grymt bra efteråt, och som alltid när Scaramanga är i farten så händer det ju alltid något tok. Så man får alltid en fin historia att berätta på köpet. :D
Men jag råder er alla som är osäker på hur starkt ert förhållande egentligen är, ge er ut på fjällvandring och råka ut för samma saker som vi gjorde.
Mitt förhållande överlevde. Vad kommer att hända med ditt?

Lycka till!!

Scaramanga

Jag kan rekommendera vårt tält Everest Travel Bike 2. Trots den enorma mängd regn som föll så höll det helt tätt.

Nu var det ett tag sedan man var och skrev igen. Mycket dåligt måste jag säga.
Jag kan börja med att delge er alla att jag har blivit oerhört kränkt.
Det hela utspelade sig för två veckor på centralen. Jag stod och väntade utanför ICA Sergelstorg på att mitt sällskap skulle komma. Jag hade dagen till ära tagit på mig kavaj. Jag stod där och funderade på hur det skulle vara att jobba på t centralen? Tänk vad mycket skit man skulle få se.
När jag hade slutfört denna tanke så fick jag för mig att vända mig ett kvartsvarv åt vänster. Då kommer det ett jävla stolpskott och spottar en stor jävla spottloska över hela min vänstra sida på kavajen. Om jag inte hade vänt mig om så hade han spottat mig på ryggen och jag hade inte märkt något eftersom jag hade musik i öronen.
Jag kan ärligt säga att jag fick en chock. Så här i efterhand så är jag glad för det. För killen sprang och innan jag hade samlat mig så hade han försvunnit. Jag är idag tacksam för det.
De bilder som började spelas framför mina ögon lämpar sig inte för skrift. Men vi kan ju ge er en ledtråd.
Russel Crowe, Romper stomper och trottoarkant.
Tur att killen sprang, men jag kan villigt säga att jag har sällan känt mig så förnedrad. Det var ju inte så att jag hade provocerat honom. Men min uppsyn hade tydligen triggat något hos honom, men det vore ju kul att veta vad och varför?
Men nu ska jag berätta något roligare istället.
Nu är det bara två dagar tills det är dags för semester!! Sällan har det känts så nödvändigt, detta år har varit krävande. Men jag ser verkligen fram emot att få åka till fjälls och vandra.
Helt sjukt, det hade man inte kunnat tänka sig för ett par år sedan! Eve måste ha gott inflytande på mig. :)
Jag har nu handlat nästan all mat. Jag har glömt några saker som jag ska handla imorgon, men sen är vi redo!
Vi kommer nog att ha för mycket mat med oss. Men jag vägrar att gå hungrig. Då släpar jag heller en tyngre ryggsäck.
Men jag kan lova att jag ska äta en banan eller något annat innan vi ska slå upp tältet första dagen. Trött och hungrig Scaramanga och smärre motgångar brukar ju inte vara den bästa kombinationen.
Men jag tror att det kommer att bli super kul!! Jag ska ta mycket kort också, hoppas bara att vädret blir bra.

Igår var jag på Gröna lund och såg Dia psalma det var riktigt trevligt. Konserten var kanske inte den bästa man sett. Men det var ändå häftigt att se dem.

Imorgon kommer Eve äntligen hem. Eve har varit bortrest till vår östra koloni. (Finland) Det ska bli mycket skönt att hon kommer hem. Men jag kan säga att jag har varit mycket duktig. Jag har bara ätit pasta med krossade tomater  och vitlökspeppar 1 enda gång.
Det måste vara någon form av rekord! :D

Ha det bäst!

Scaramanga