Scaramangas funderingar!

Hej världen Scaramanga har återvänt från dödsriket. Jag vaknade upp i söndagsmorse och jag kände direkt att jag inte mådde bra. Jag hade åkt på en riktig dunder förkylning. Händerna skakade och febern brände i min kropp men jag hade också en kolossal huvudvärk. Denna huvudvärk påverkade min sömn. så pass att jag inte kunde sova mer än 2-3 timmar per natt. Ni kan ju kanske tänka er hur lycklig en trött grinig Scaramanga är?
Att beröva en människa sömn, måste ju vara den ultimata tortyrformen. De tankar som flög genom huvudet i ett halvvaket tillstånd var ju inte helt friska. Jag drömde att jag skulle bygga om ett k märkt hus, fast det var egentligen inte jag....
 Igår var första dagen jag överhuvudtaget kunde röra mig, jag beställde genast en tid på vårdcentralen i Liljeholmen. Jag måste bara säga att det var väldigt skönt att komma ut i friska luften.
Jag fick domen av läkaren Bihålsinflamation, Tydligen är det ett område i pannan som tillåter hjärnan att andas, och när de blir fyllda av slem så får man n huvudvärk av bibliska proportioner. Jag har nu fått mediciner som ska hjälpa mot detta. Jag har nu provat dem ett dygn och i natt fick jag faktiskt sova. Vilken lycka, inga konstiga drömmar om k-märkta hus.
En bieffekt av den ena medicinen skulle vara massiv trötthet, jag kan bara meddela er att detta stämmer. Jag tog en slurk medicin i morse och somnade direkt i 2 timmar.
Jag har iaf haft en väldig tur som har haft eve som har tagit hand om mig. Hur jag skulle fått i mig mat? Det hade blivit ytterst besvärligt.
Men nu börjar det bli dags för att ta en promenad till jobbet och att äta lite frukost.

Ha det

Scaramanga

Vad gjorde människor innan internet fanns?
Jag har idag åter tagit mig en tur ut i cyberrymden och jag har återigen konstaterat att jag inte förstår hur människa höll ihop innan Internets intåg i vårt liv.
På min korta runda har jag hittills konfronterats med graviditetsmagar, gravt borderline syndrom (heter det så egentligen?) Lyckliga människor, människor med problem och en påkörd kvinna utanför Pelles gatukök i Edsbyn.
Jag vet egentligen inte om det finns så mycket att säga om detta egentligen, men vad gjorde människor med problem eller lycka innan det kom bloggar, facebook och twitter?
Var människor lyckligare/olyckligare?
Hur delade de med sig av lycka/misär?
Skrev de dagbok? Men isf hur kommer det sig att människan har tagit steget och lagt ut sina innersta tankar/känslor till allmän beskådan?
Har vi idag gjort det till en sport att må illa eller för den delen känna lycka.
mäts vår sorg/lycka i hur många människor som besöker vår blogg/facebook?
Är det kommentarerna eller gillandet som berättigar hela vår världsbild idag?
Nu sitter nog en del och funderar men Scaramanga du skriver ju själv blogg och är aktiv på facebook, vilken del tillhör egentligen du av denna världsbild?
Bra fråga, självklart så gillar jag uppmärksamheten det ger mig. jag känner mig väldigt hedrad när 50 unika personer per dygn väljer att läsa mina funderingar om livet.
Men samtidigt så är det ytterst sällan jag använder sociala medier för att uttrycka sorg i mitt privatliv. Men det kanske är enklare idag att skriva "Jävla skit" på facebook och vänta på att någon av mina 177 vänner frågar mig vad som händer?
Men vad händer den dagen mina vänner inte hinner svara mig tillräkligt snabbt för att bekräfta att jag finns, kommer jag att må ännu sämre då?
Jag tror fortfarande mer på att ringa och prata av mig. Men jag kanske är en av få lyckliga människor som fortfarande har nära vänner som ställer upp och lyssnar om jag behöver gnälla av mig.
Människor med många ytliga bekanta och få/inga vänner får det nog betydligt värre.
För vad händer om ingen av de 750 vännerna på facebook inte svarar och bekräftar mig som människa, finns det då ingen plats för mig? Eller har alla mina "vänner" glömt mig?
Det är nog en skrämmande tanke för väldigt många.
Vi får faktiskt hoppas att vi återgår till det verbala samtalet. Men det är också märkligt för jag har telefonen på dygnet runt, men röstsamtalen sjunker till förmån för sms:en. Håller jag också på att förvandlas till en isolerad människa som föredrar skriftlig kommunikation? Jag hoppas verkligen inte det.
Om ni känner att jag hör av mig för sällan så får ni ringa och skälla på mig, så lovar jag bot och bättring.

Tack mina vänner för att ni finns!

Ha en bra kväll

Scaramanga

Är det detta som ger en människa existensberättigande idag?

Som ni säkert vet så har jag varit falsk gräsänkling i helgen och igår var det dags för Scaramanga att återerövra krognatten. :)
Jag laddade upp med att dricka mig en bacardi breezer, Det snusket smakade som hemkört och billig multivitamindryck. Men jag fick i mig den iaf och glad i hågen hoppade jag på tunnelbanan, för att bege mig till götgatsbacken.
Jag hoppade av vid slussen och började promenera mot Högbergs. Utanför högbergs stod två vakter men det var ingen kö. Jag kände på mig redan innan jag gick fram till dem att detta skulle bli jobbigt.
Men jag stegade fram mot ingången och när jag väl kom fram så hoppade vakten framför mig och sa:
V - Godkväll
S - Hej.
V - Hur mycket har du druckit ikväll?
S - 1 Bacardi breezer.
V - Du ser berusad ut.
S - Jaha?
V - Man blir inte berusad på 1 Bacardi breezer
S - Nä, jag är fullt medveten om det.
V - Vad har du druckit mer?
S - Ingenting. (Nu började jag tappa tålamodet ganska kraftigt)
V - Är du säker på det?
S - Du kanske kan tala om då hur mycket jag har druckit?
V - Det vet väl inte jag.
S - Nä just det! Nu bestämmer du dig om jag får komma in eller inte. Det är ingen idé att du är dryg mot mig, för jag spenderar gärna mina surt förvärvade pengar på något annat ställe än högbergs. Men nu är det så att mina vänner väntar på mig! Så hur ska du ha det?
V - "mutter mutter mutter"
S - Ursäkta?
V - Gå in då för fan.
S - Du får också ha en god kväll.

Väl inne på mötte jag upp Emelie, Karolin och Micke, Vi begav oss ganska snabbt vidare till snaps på medborgarplatsen. Där fick man ett helt annat mottagande, vakterna var jätte trevliga och önskade oss en kul kväll. Märkligt vad ett vakt förläggande kan göra med somliga människor. 
Väl inne på snaps så satte vi oss ner och började prata. Jag observerade en kille i röd tröja som satt bredvid mig. Han hörde inte till vårt gäng, så jag antog att han hörde till gänget som satt bredvid. Denna kille såg ut som om han sekunden innan han gick in på snaps hade legat och kört bänkpress.
Hans kläder var verkligen fokuserade på att visa hans "vältränade" armar. Jag satt ett tag och funderade på var hans kompisar egentligen höll hus. Det var ju ingen som pratade med honom.
När jag tittade till honom ca 45 minuter senare så satt han fortfarande där ensam. Jag tänkte fan vilka kompisar han har som är på toaletten så länge.
Sen ramlade polletten ner, han var ju där ensam. Han är en av nattjägarna. Han är en man som har kommit över att om man går på krogen själv så är man konstig.
I stället så sitter han där i mörkret och väntar på att villebråden ska anlända till dansgolvet. Då ska han flexa med armarna och göra sitt bästa för att uppnå sitt mål för kvällen.
Hans intåg på krogen handlar inte om att ha roligt, det handlar om jakten, och denna man såg grymt beslutsam ut. Hans armar skulle leda han och hans byte till en dubbelsäng på hotell malmen, det var helt klart.
När jag inser detta så blir jag alldeles till mig, jag har alltid trott att dessa människor enbart existerar i människors fantasi. Men nu sitter en av dem här ca 30 cm ifrån mig.
Jag får en rysning som fortplantar sig i hela kroppen och som leder till att jag råkar spilla lite öl på jägarens byxa. Jag tänkte nu är det klippt. Jägaren kommer att använda mig som sandsäck för att visa upp sina överarmar för kvinnsen. Till min stora förvåning så godtar han min ursäkt och går och hämtar en servett.
Min fest kväll fortsätter och när jag ett par timmar senare ska börja bege mig hemåt, Så kastar jag ett öga på dansgolvet vem tror ni jag ser?
Jägaren står omgiven av tre kvinns och flexar med armarna. Jag skrattar inombord och funderar på vart är egentligen denna värld påväg?

Men jag måste säga att det var roligt att gå ut och jag hoppas att det blir snart igen.
Jag vill tacka Emelie, Karolin och Micke för en trevlig kväll.

Eve kom hem idag. Det blev lite skillnad på maten direkt.

Förrätt: Musslor i grädde & vitvin
Varmrätt: Laxfilé i hummersås¨
Efterrätt: RockyRoad kaka.

Jag har en sagolik tur. :)

Ha en bra kväll

Scaramanga

Partyprisse

Hoppas ni tar denna låt med en klackspark. Jag säger inte att alla är våldtäktsmän, men byt ut det ordet mot Jägare. Så får ni en rätt rolig mental bild. Jägarna dansar inte ett steg mer än absolut nödvändigt :)

Det är röd tröjan på snaps ett bevis för.
Men hatten av för röd tröjan för att han har kommit över känslan av att vara konstig om man går på krogen själv. Det har inte jag gjort, och kommer nog aldrig att göra.

Eve har Scaramanga ledigt i helgen, hon befinner sig i den kultiverade staden Norrköping. Eller som jag valde att kalla den norr om köping. (efter ett populärt tv program)
Eve åkte vid 10:30 tiden i morse och då började oxå min tid som oäkta gräsänkling, jag är ju inte gift.
Jag började min dag med att hoppa i mina jeans shorts och sätta mig framför tv:n. Jag hade ju massor av tid att spela in på call of duty. När jag tittade på klockan så stod den på 14:00 och det känndes som en bra tid att öppna den första folkölen. Vad annars än mina älskade norrlandsguld 2,8. :)
Jag drack det ädla mjödet med stort välbehag och fortsatte min framfart på COD, när klockan började närma sig 17:00 så började magen att vråla efter mat. Vad ska då gräsänkling Scaramanga utfodra sin otåliga mage med? Det finns ju ingen mat hemma och coop ligger 50 meter bort, sedan kan jag ju inte svika mina stridskamrater heller. Det blev som sagt en väldigt jobbig ekvation. Jag valde helt enkelt att laga paradrätt a´la Scaramanga. pasta snäckor toppade med kalla krossade tomater och ett täcke av vitlökspeppar.
Till denna delikata maträtt så avnjöts ytterliggare ett stop mjöd. Jag behöver väl inte tillägga att mjödet var rumstempererat?
Nu ett par timmar senare börjar det bli dags för att bege sig in till stan för att stilla törsten med ett stop av det starkare mjödet. Eller enkelt uttryckt jag ska ut och dricka bärs med folk från jobbet.
Jag har stulit en bacardi breezer av eve, och nu sitter jag och funderar på om denna populära dryck inte har ett direkt smaksamband med hemkört och golden glock juice som dracks hemma i gnarp. Det smakar ju exakt lika.
Jag har svårt att förstå att mäniskor verkligen vill betala för detta snusk. Sen kan man ju fundera över hur det kommer sig att man inte har fått större skador i hjärnan och karaktären än de som som uppenbarligen finns. :D
Men nu ringde mina kamrater och det är dags för Scaramanga att hoppa ur shortsen och i kavajen.

Men jag kan iaf säga att jag har åter upplevt hur det känts att vara ensam, och det eda jag kan säga är att nu får det dröja innan Eve åker på semester från mig igen. Det är inte roligt att se hur fort man faller tillbaka i sina gamla syndiga vanor.


Men nu ska jag ge mig iväg mot högbergs.

Skål

Scaramanga

ps Hemkört och golden glock smakar betydligt bättre än denna skit.

Jag fick denna kommentar på mitt inlägg Äldre män - Förebilder eller förhistoriska despoter.

”Du har nog förenklat generationsklyftan väl mycket.
Jag tillhör den äldre generationen, och känner inte igen mig speciellt mycket.
Varje dag lär jag mig nya saker, som jag kan väga och jämföra med det jag lärt mig tidigare.
Karl-Erik Nordlund”

Jag har under de senaste dagarna gått och funderat på denna kommentar. Jag måste börja med att tacka Karl-Erik för att du upplåter tid till mina enkla funderingar.
Jag förstår att alla äldre män inte är förhistoriska despoter, men precis som jag påpekade i mitt inlägg kan de äldre männen välja att leda genom att verka som ett föredöme för den yngre generationen. Men de kan också välja att sprida sina egna negativa värderingar. Väljer de äldre männen att utöva sitt ledarskap i negativ bemärkelse så får det ofta stor inverkan på individernas tankegångar.
Detta kan leda till att människorna faller tillbaka i fördomar av olika slag, exempelvis att 30 åriga män i storstadsregioner är ett hot mot manligheten, eller att vissa familjer är bättre än andra.
De allra flesta äldre män är goda förebilder för den yngre generationen. Men tyvärr som så ofta är fallet så nämns inte dessa 98 % särskilt ofta, det är de ynka 2 % som får all uppmärksamhet.
Jag ser av din kommentar att du tillhör den bättre sidan av dessa två grupper, och jag hoppas att när du på kvällskvisten kryper upp på kammaren och jämför dagens lärdomar, att du kommer fram till att allt inte var bättre förr. Utvecklingen

Framtiden har mycket positivt i sin hand för både ung och gammal, som vi förhoppningsvis kommer att ha mycket glädje och nytta av.
Tack återigen för din kommentar Karl-Erik.

Mvh

Scaramanga

Det är inte lätt att vara en 30 årig man i dagens moderna Sverige.
Hur ska vi egentligen bete oss?
Vad har världen för förväntningar på oss?
Vi är den första generation som har uppfostrats med de nya värderingarna när det kommer till manligt och kvinnligt. Vi har som första generation fått uppleva att kvinnan är totalt jämställd med mannen.
Vi har upplevt Gudrun Schyman elda upp 100 000 kr i jämställdhetens namn. Vi konkurrerar på lika villkor om jobben med kvinnorna, ibland även med sämre villkor än kvinnorna då företag i dag har jämställdhetsplaner. Hur som helst så tycker jag att det är fantastiskt bra att alla ska behandlas lika.
Vad jag däremot har stora problem med är de äldre männen som hoppar upp på sina höga hästar och förklarar för alla de yngre männen, vilken sorglig ursäkt för män de egentligen är. "Ni beter er som gråtande kärringar .... "
Det kan gälla allt från arbetslivet till det privata, men när äldre män börjar ta till argument som "Du ska respektera mig, för jag är äldre" "Mitt ord, din lag"
Då vet man att de äldre männen börjar känna att det bränns under deras fötter. De känner sig helt enkelt hotade av, den nya kompetensen/värderingar som yngre människor bär med sig. De känner att deras plats i samhället sakta håller på att försvinna. Det finns inte plats längre för män som likt förhistoriska despoter sitter på sin tron och förkastar alla nya åsikter som den yngre generationen för fram.
Jag har under mitt 32 åriga liv stött på väldigt många av dessa ädla despoter. Många har blivit väldigt arga på mig. Det kan ju bero på att jag inte respekterar "ledare" bara för dess ålder. Vill de ha min respekt så får de visa det med sin kompetens. Är de kompetenta ledare så får de också min respekt.
Jag brukar tänka tillbaka på mina ungdoms år i Gnarp. Jag gör det med skräckblandad förtjusning. Ett av de mest lysande exemplen på den ordning som rådde i Gnarp när jag växte upp var att barn från vissa familjer blev placerade i olika fack med tillhörande epitet. När jag bodde i Gnarp var detta en naturlig del av livet. När jag flyttade därifrån så började jag att fundera över detta, och jag kom fram till att det är ju helt sjukt.
Vi placerade barnen i facket och indirekt så såg vi till att de inte fick samma chanser i livet som de övriga familjerna i det idylliska Gnarp.
Detta är ingenting jag idag är stolt över att ha deltagit i. mitt enda försvar är att jag var en passiv deltagare av en allrådande masspsykos i brist på bättre ord.
Detta föregick samtidigt som familjer med högre social rang bidrog ännu mindre till samhället, men de råkade aldrig ut för att innevånarna dömde ut dem. Hur kommer det sig?
Kan det bero på att de äldre männen med de sunda värderingarna var så ivriga att förkasta de i lägre rang än de själva?
"se på dem som aldrig har jobbat, själv är jag ju mellan jobb. Det är ju iaf bättre" (Sen om de hade varit mellan jobb de senaste 10 åren spelade ju mindre roll. Eller att de jobbade så länge så att det fick ny a-kassa, för att sedan börja söka nytt arbete. Fast ännu bättre sjukskrivning!!!)

Förhoppningsvis har bygden utvecklats de senaste 12 åren som har passerat sen jag flyttade därifrån.
Skulle man någongång börja forska så vore detta mitt forskningsområde.
Men jag fruktar att det har uppkommit nya ädla herrar som klivit upp på tronen och svingar sin spira, och förkunnar sitt budskap över befolkningen.
Jag vet att de allra flesta människor är rationella och i allmänhet skrattar åt dessa människor. Men det finns en fara i att lätt ledda individer biter sig fast vid de osunda förutfattade meningarna och fortsätter att sprida dem.
För de äldre vet ju alltid bäst .....

Jag hoppas att om jag någongång får barn så kan jag påverka han/hon att skapa sig en egen uppfattning om saker och ting istället för att lyssna på de olika ledarna som finns omkring honom/henne.
Det är ju så min mor och far har uppfostrat mig, och jag tycker det var den bästa formen av uppfostran de kunde ge mig.
Detta trots att vissa element i samhället gör gällande att det har förvandlat oss till fjolligt dåliga ursäkter till män.
Men alla kan ju inte bli stora starka män, med de gamla hederliga värderingarna.

När man som självutnämnd ledare (Som en bloggare, egentligen är) förkunnar sitt budskap, så får man också ta ansvar för den agenda man förespråkar. Jag är fullständigt medveten om att min blogg kan provocera människor.
Det är väl också en av anledningarna till att man skriver, det andra är väl för att roa människor. Jag har aldrig låtit bli att publicera kommentarer. Det är ju en av drivkrafterna bakom mitt skrivande. Den enda ändringen jag brukar göra är att om ni använt mitt riktiga namn så brukar jag ändra det till mitt alterego Scaramanga.

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av mycket av det ideella arbetet som utförs i Gnarp. Det finns mycket väldigt mycket idéer och forum för diskussion. Jag måste ju framhålla Nizze & kröpen, de brinner ju för sitt engagemang för bygden. Hoppas ni fortsätter med detta. 
Jag hoppas att ert arbete kommer att resultera i ett bättre, vackrare och ett mer öppnare Gnarp.

Hoppas ni får en bra dag.

Scaramanga

Jag har aldrig varit ett större fan av Asta Kask, men denna låt känns passande för det kaos som råder i världen idag.

Jag har nu återhämtat mig från mitt möte med döden. Det tog ett dygn men nu är jag lugn i kroppen igen. Jag vaknade upp i morse och såg det vackra One pice plagget... Det kändes som om jag skulle kräkas. Vilket horribelt klädesplagg, men det gav ju upphov till glada diskussioner på arbetet i alla fall. :)
Det enda av vikt som har hänt idag är väl att jag träffade Mr Rosén, det var roligt. Han var sig lik.
Vi beslutade att vi skulle ut och ta en bira inom den närmsta framtiden. Det ser jag fram emot, det kommer nog att bli väldigt underhållande.

Jag hoppas att det snart händer något roligt, jag behöver något att se fram emot. Jag känner att kropp och psyke börjar gå ner sig i någon form av koma. Det brukar vara ett säkert tecken på att jag behöver skaffa mig något att se fram emot, eller en större förändring i tillvaron. Något som bryter mönstret om så bara för ett par veckor.
Det kanske låter sjukt, men det är så jag fungerar.
Jag har ju tillsammans med 3 medarbetare sökt stipendium för olika utbildningar inom företaget. Jag hoppas att det blir ett positivt besked, annars kommer tillvaron att bli väldigt jobbig.
Det är roligt att få åka på utbildning och lära känna nya människor.
I helgen är det åter dags att jobba helg. Denna gång känns det faktiskt helt okej. Det blir i alla fall ett tillfälle mindre att spendera pengar.

Jag har lovat att bjuda Eve till Thailand i början av 2012. Det kommer jag att göra för mina sluta-röka-pengar. Jag är uppe i 9,5 veckor. Hittills har jag sparat min kropp 1254 st. ciggareter, och plånboken har växt med 3 300 kr. Jag hoppas verkligen att jag orkar hålla i det denna gång.
Det är märkligt men begäret försvinner inte. Jag har brutit mönstret och rökning ingår inte längre i mina dagliga rutiner. Men det finns fortfarande stunder varje dag som jag tänker, nu vore det gott med en cigg. Men än så länge har det gått bra, och jag hoppas på att kunna bjuda Eve till Thailand i januari. Då kommer jag efter ett år som rökfri ha sparat kroppen 6935 ciggareter och börsen kommer att ha fått ett tillskott om 18250 kr.
Så nu är det bara att bita ihop.

Ha det

Scaramanga

Jag vill bara hoppa in en snabbis här på morgonen och säga. Mänskligheten kan gå bakåt. Om detta klädesplagg någonsin kommer att bli modernt, då är vår civilisation dömd till evig undergång.

http://www.onepiece.se/

Något så hemskt kan inte få bli högsta mode, då måste jag sticka ut mina ögon. Jag har redan sett  en av dessa djävulenskreationer vandra på Stockholmsgator, jag hoppas jag slipper se flera......
Men risken är ju överhängande....

Ha en bra dag

Scaramanga

Det hela började med att telefonen ringde 06:58, det var Eve. Jag hade bett henne att ringa och väcka mig så jag inte missade tvättstugan. En väldigt trött och sliten Scaramanga släpar sig hjälpligt mot denna ondskefulla inrättning. Väl inne börjar jag med den sedvanliga sorteringen, 40 grader och 60 grader. I och med Eves intåg i mitt liv så tog det ju slut med ungkarlstvättandet. (Allt i 40 graders kulörtvätt, oavsett vad)
Jag började lasta i maskinerna och upptäcker till min stora besvikelse att en av maskinerna är trasig. Jag upptäcker det först när jag lastat den full.  Jag ser framför mig hur hela min lediga dag försvinner i ett evigt rännande till tvättstugan. Jag inser för att rädda ledigheten var jag tvungen att återgå till mina gamla tvättrutiner.  Efteråt satt jag rätt förnöjd i soffan och konstaterade att trots en trasig maskin, så hade jag bara spenderat 30 min mer i tvättstugan än brukligt.

Jag bestämde mig för att ta en promenad i den sköna Stockholm iförd vårskrud dagen till ära. Jag hinner promenera ungefär 100 meter från min ytterdörr när jag mötte honom, DÖDEN.
Döden frågade mig om jag inte skulle följa med honom in. Jag kliade mig i huvudet och följde med skakande knän efter denne store man.
Döden placerade mig i en stol, som hade en spegel framför sig. Jag känner att jag darrar i kropp och själ, har döden placerat mig i denna stol för att jag ska få en inblick i mina synder?
Döden står bakom mig och utför en dans, han skuttar med lätta steg runt om mig, för att se att jag förstår vad som är på väg att hända.
Han dansar fram och lutar sig fram och viskar i mitt öra:
D - Kex!
S - Kex? (Jag börjar svettas ymnigt)
D - Varför finns inte mina kex längre?
S - Vilka kex? (Jag ser svetten börja rinna ner för ansiktet på mig)
D - Du vet, Havre!
S - Havre?
D - Havrekex!!!!¨
S - Finns det inte längre???
D - Jag äter minst en förpackning om dagen, till the!!
D - Du fixar hem till ditt jobb, eller hur??
Jag ser döden dansa, i mitt ansikte blåser hades varma fuktiga dödsvind och vid mitt högra öra så flaxar en kråka som är gjord av rostfritt stål. Jag känner att stressen börjar byggas upp i mitt inre. Jag måste ut!! Det finns bara ett alternativ, jag måste svara honom. Jag sväljer hårt och stammar fram
S - ja ja ja.
Döden ler förtjust och dansar bakåt. Jag känner dödsvinden vända, den blåser mig i nacken. Det känns som om mitt kött grillas till en medium/rare biff som döden skall avnjuta med ett havrekex.
Jag blundar och när jag öppnar ögonen så ser jag ingenting för att ögonen dryper av tårar. Döden håller upp en spegel och tittar på mig.
Jag skakar i hela kroppen och svarar
S - Bra.....
Döden nickar och ler. Han tittar på mig och slänger av stekpåsen som han har täckt min kropp med. Han tittar på mig och skrattar. Jag känner mig smutsig och utnyttjad när jag stapplat fram mot disken där döden står och ler sitt allra saligaste leende.
S - Hur mycket?
D - Det vanliga.
Jag lägger 200 kr på bordet och när jag griper tag i dörren för att ta mig ut i den befriande solen så kallar döden åter på mig.
D - DU GLÖMMER INTE MINA HAVREKEX VA?
Jag skakar på huvudet och skyndar ut och stänger dörren.
Jag går ut på promenaden, sedan återvänder jag till sängen och kände mig smutsig och utnyttjad.

De allra flesta har säkert redan räknat ut att jag besökte frisören. Ni kan nog inte föreställa er hur det känns att ha frisörskräck. Jag vet inte vad det hela beror på, men det känns grymt jobbigt iaf. Man drar ju på dessa besök så länge det går. Men till slut så ser man ju ut som Garry Glitter och då är det ju oundvikligt.
Det känns bara så grymt att det finns människor som njuter av att besöka frisören, så vill jag också känna.

Tack för ikväll

Scaramanga

Glad över att det är länge tills nästa gång.




Innan besöket-