Capitalism - a love story

Igår var jag och Eve på bio.
Eve ville gärna se mikael Moores nya film Capitalism - a Love story.
Jag ska ärligt säga att jag hade mina tvivel. Men jag har aldrig sett något som Mikael Moore har gjort, så jag bestämde mig för att följa med och hålla sinnet öppet. :)
Jag bokade biljetter åt oss med hjälp av ett gammalt presentkort. När vi kommer fram och ska hämta ut biljetterna, så fungerar inte kortet i automaten. Jag känner att svetten börjar komma i pannan..... Jag kände att detta inte var läger för något strul.... :(
Vi går till kassan och ska be om hjälp där. Där har de placerat någon ny stackare i kassan, och försett denne kille med en stor skylt som det stod "Ny på jobbet" på.
Han var så glad och ville verkligen hjälpa till. :)
Han håller på att greja ett tag och tittar sedan upp på mig och utbrister.
(NPJ) - Det finns inga biljetter bokade med detta kort.
(J) - Ursäkta?
(NPJ) - Det finns inga biljetter bokade med detta kort. Är du säker på att detta är rätt kort?
(J) - Ja, jag är helt övertygad, jag har ju bekräftelsen på min mail.
(NPJ) - Jaha.... Vänta lite så ska jag hämta hjälp.
NPJ vandrar iväg och jag känner att detta inte var vad jag hade räknat med. Jag började bli ganska irreterad. Främst på mig själv, för jg trodde att jag hade skrivit in fel kortnummer på deras hemsida.
Som tur var började Eve på att lugna ned mig och sa att jag inte skulle bli så less, och att allt skulle lösa sig.
NPJ återvänder med någon mer rutinerad, då viaade det sig att biljetterna fanns iaf. Men på grund av något strul i deras system så kunde de inte skriva ut dem. Så vi fick handskrivna biljetter av NPJ.

Väl inne i biografen så bärjade filmen, som sagt jag hade inte höga förhoppningar. Men den var faktiskt ännu sämre än jag hade kunnat färeställa mig.
Mikal Moore lyckas med att framstå som en ängel medan han beskriver vilka hemska saker bankerna i USA utsätter människor för.
Men den stora frågan som missas att ställas är varför behöver dessa människor låna ännu mer pengar?
Det berördes inte, allt var bankernas fel.
Men droppen var nog ändå när Mikael Moore utnyttjar en ung familj vars mamma hade gått bort. Där sitter stackarna och gråter och Mikael Moore utnyttjar detta till att framställa hela det kapitalistiska samhället som ont och hjärtlöst.
Han får till och med präster att skrika ut sitt hat mot kapitalismen och hur det är djävulens verktyg.
Jag hade genom filmen väldigt svårt att hålla mig för skratt. Filmen var riktigt uselt gjord och det enda det gick ut på var att profitera på människors lidande, Sedan att det gick att skylla över allas misstag på bankerna gjorde ju att filmen i vissa kretsar kommer att hyllas som 2000 talets nya bibel.

Scaramanga har oxå bestämt sig för att bli filmproducent. Så om ni känner någon vars lidande behöver exploateras för min vinning. Var god att hör av er till mig. :)
Inget uppdrag är för litet, precis som Mikael Moore satsar jag på att skildra ert elände på ett sätt om väcker sympati. Jag hoppas min filmer snart kommer att visas på en biograf nära dig.

Scaramaga film ABs företagsidé

Ert lidande - Min profit :)

Varför ska man skämmas, kan Mikael Moore så kan jag :)

Men det var iaf kul att gå på bio med Eve. Nästa gång ska vi se snabba cash

Ha det bra

Scaramanga



Kommentarer
Postat av: Eve

Jag kanske bör tillägga att jag också tyckte filmen sög. No more Michael Moore!

2009-11-03 @ 12:44:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0