Scaramangas funderingar!

Idag har jag haft frukt & Grönt samtal med 2 st åk 2 klasser. Alla åk 2 & 5 bjuds in till butikerna och får lära sig lite enkla fakta om varför man ska äta minst 5 frukter eller grönsaker om dagen. I år hade alltså två klasser nappat på erbjudandet att komma. (Man kan ju fundera varför inte fler passar på att komma, det är ju trots allt gratis) Men åter till dagens händelser. Det kom alltså två klasser med ca 30 elever i varje. Den första klassen hade med sig tre lärare, och jag har alltid trott att jag var ganska rolig att lyssna på.
Men idag fick jag verkligen besked 30 sek in i min presentation så vänder sig en av eleverna mot mig och säger
- Är vi klara nu?
- Får vi gå härifrån?
Jag kände verkligen att min motivation sjönk, men jag är ju inte den som ger upp i första taget. Så jag passade på att bjuda lärarna på kaffe medan jag hittade igen tråden i mitt anförande,
Då utbrister samma elev
- Kan jag oxå få kaffe?
Jag höll ju på att ramla ihop av chock, barn som är 8 år dricker väl inte kaffe?
(J) - Nä, tyvärr du får hålla dig till frukt.
(E) - Jag dricker faktiskt kaffe!!
(J) - Det är väl inte så bra om du dricker koffein i så unga år?
(E) - Du kan fråga mina föräldrar så får jag dricka kaffe!!!!
(J) - Ok, då får du dricka det hemma.

Jag försökte verkligen att ta upp tråden i mitt anförande, men det var helt kört. Jag tog med eleverna på en rundtur i butiken, men jag fick korta ner rundturen. För att det höll på att utbryta kaos. Eleverna sprang runt och tog på allt och frågade om de kunde få äta godis.
Jag tackade klassen för visat intresse och gick in i lunchrummet för att städa i ordning inför nästa klass.

Klass nr 2 kom 30 minuter senare och det var en totalt motsatt upplevelse. Denna klass var exakt lika många, men de hade bara två lärare. Men denna klass hade tagit sig tid att vilja lära sig något nytt och få en rolig upplevelse. De hade tagit sig tid att utforma frågor, och de var öppna för nya intryck. Jag tyckte att detta var en otroligt rolig upplevelse, det känns skönt att prata inför människor som är villiga att lyssna.
Jag hade en betydligt trevligare rundtur med denna klass i butiken, och när jag hade vinkat adjö till klassen så började jag fundera.
Det är ju otroligt hur mycket lärarna betyder för sina klasser. Hur kommer det sig att två lärare kan göra ett betydligt bättre jobb med lika många elever, som de andra tre lärarna misslyckades med?
Det måste ju ligga i lärarnas arbetsglädje och motivation?
Det kanske är dags att införa ett system som kvalitetssäkrar lärarna? Där lärare som inte håller måttet eller har den rätta motivationen förflyttas, utbildas eller avskedas?
Det kanske låter väldigt hårt, men det jag såg idag fick mig verkligen att fundera i dessa banor.
Man ska ge all heder åt de två lärarna som hade den andra klassen. De hade verkligen tagit ansvar för barnens lärande.¨
Men hur som helst, så har det varit en väldigt givande dag.

På eftermiddagen var det dags att göra sin plikt och gå och rösta. Det känns verkligen riktigt bra. Jag hoppas verkligen att det blir rätt regering!

Ha det bra

Scaramanga