Scaramangas funderingar!

Det är inte lätt att vara en 30 årig man i dagens moderna Sverige.
Hur ska vi egentligen bete oss?
Vad har världen för förväntningar på oss?
Vi är den första generation som har uppfostrats med de nya värderingarna när det kommer till manligt och kvinnligt. Vi har som första generation fått uppleva att kvinnan är totalt jämställd med mannen.
Vi har upplevt Gudrun Schyman elda upp 100 000 kr i jämställdhetens namn. Vi konkurrerar på lika villkor om jobben med kvinnorna, ibland även med sämre villkor än kvinnorna då företag i dag har jämställdhetsplaner. Hur som helst så tycker jag att det är fantastiskt bra att alla ska behandlas lika.
Vad jag däremot har stora problem med är de äldre männen som hoppar upp på sina höga hästar och förklarar för alla de yngre männen, vilken sorglig ursäkt för män de egentligen är. "Ni beter er som gråtande kärringar .... "
Det kan gälla allt från arbetslivet till det privata, men när äldre män börjar ta till argument som "Du ska respektera mig, för jag är äldre" "Mitt ord, din lag"
Då vet man att de äldre männen börjar känna att det bränns under deras fötter. De känner sig helt enkelt hotade av, den nya kompetensen/värderingar som yngre människor bär med sig. De känner att deras plats i samhället sakta håller på att försvinna. Det finns inte plats längre för män som likt förhistoriska despoter sitter på sin tron och förkastar alla nya åsikter som den yngre generationen för fram.
Jag har under mitt 32 åriga liv stött på väldigt många av dessa ädla despoter. Många har blivit väldigt arga på mig. Det kan ju bero på att jag inte respekterar "ledare" bara för dess ålder. Vill de ha min respekt så får de visa det med sin kompetens. Är de kompetenta ledare så får de också min respekt.
Jag brukar tänka tillbaka på mina ungdoms år i Gnarp. Jag gör det med skräckblandad förtjusning. Ett av de mest lysande exemplen på den ordning som rådde i Gnarp när jag växte upp var att barn från vissa familjer blev placerade i olika fack med tillhörande epitet. När jag bodde i Gnarp var detta en naturlig del av livet. När jag flyttade därifrån så började jag att fundera över detta, och jag kom fram till att det är ju helt sjukt.
Vi placerade barnen i facket och indirekt så såg vi till att de inte fick samma chanser i livet som de övriga familjerna i det idylliska Gnarp.
Detta är ingenting jag idag är stolt över att ha deltagit i. mitt enda försvar är att jag var en passiv deltagare av en allrådande masspsykos i brist på bättre ord.
Detta föregick samtidigt som familjer med högre social rang bidrog ännu mindre till samhället, men de råkade aldrig ut för att innevånarna dömde ut dem. Hur kommer det sig?
Kan det bero på att de äldre männen med de sunda värderingarna var så ivriga att förkasta de i lägre rang än de själva?
"se på dem som aldrig har jobbat, själv är jag ju mellan jobb. Det är ju iaf bättre" (Sen om de hade varit mellan jobb de senaste 10 åren spelade ju mindre roll. Eller att de jobbade så länge så att det fick ny a-kassa, för att sedan börja söka nytt arbete. Fast ännu bättre sjukskrivning!!!)

Förhoppningsvis har bygden utvecklats de senaste 12 åren som har passerat sen jag flyttade därifrån.
Skulle man någongång börja forska så vore detta mitt forskningsområde.
Men jag fruktar att det har uppkommit nya ädla herrar som klivit upp på tronen och svingar sin spira, och förkunnar sitt budskap över befolkningen.
Jag vet att de allra flesta människor är rationella och i allmänhet skrattar åt dessa människor. Men det finns en fara i att lätt ledda individer biter sig fast vid de osunda förutfattade meningarna och fortsätter att sprida dem.
För de äldre vet ju alltid bäst .....

Jag hoppas att om jag någongång får barn så kan jag påverka han/hon att skapa sig en egen uppfattning om saker och ting istället för att lyssna på de olika ledarna som finns omkring honom/henne.
Det är ju så min mor och far har uppfostrat mig, och jag tycker det var den bästa formen av uppfostran de kunde ge mig.
Detta trots att vissa element i samhället gör gällande att det har förvandlat oss till fjolligt dåliga ursäkter till män.
Men alla kan ju inte bli stora starka män, med de gamla hederliga värderingarna.

När man som självutnämnd ledare (Som en bloggare, egentligen är) förkunnar sitt budskap, så får man också ta ansvar för den agenda man förespråkar. Jag är fullständigt medveten om att min blogg kan provocera människor.
Det är väl också en av anledningarna till att man skriver, det andra är väl för att roa människor. Jag har aldrig låtit bli att publicera kommentarer. Det är ju en av drivkrafterna bakom mitt skrivande. Den enda ändringen jag brukar göra är att om ni använt mitt riktiga namn så brukar jag ändra det till mitt alterego Scaramanga.

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av mycket av det ideella arbetet som utförs i Gnarp. Det finns mycket väldigt mycket idéer och forum för diskussion. Jag måste ju framhålla Nizze & kröpen, de brinner ju för sitt engagemang för bygden. Hoppas ni fortsätter med detta. 
Jag hoppas att ert arbete kommer att resultera i ett bättre, vackrare och ett mer öppnare Gnarp.

Hoppas ni får en bra dag.

Scaramanga