Scaramangas funderingar!

Helgen har varit riktigt trevlig måste jag säga.
I frdags blev det pizza till middag och mys framför tv:n. Lördagen spenderade vi i Örby tillsammans med syster, Fanny & Kajsa. Vi spelade sällskapsspel och drack vin. Jag måste bara säga att syster favoritiserade ett visst lag, så att de fick fördelar. Men det lag som var sänt av gud till att ta hem segern vann i slutändan den rättfärdiga segern. (jag behöver inte tillägga att det var jag och Kajsa va?)
Detta slag kring spelbrädet kan jämföras med slaget mellan Saladin och kungen av jerusalem i Kingdom of heaven. :)
Det var inte lika blodigt, med ack så roligt. :)
Stridsropen kommer att ljuda länge till för den orättvisa behandlingen som mitt lag blev utsatt för.
Men som det nobla stridsropet lyder:
GOD WILLS IT!! Så avgick vårt ödmjuka lag med den totala segern. :)

I dag har jag och Eve varit ute och promenerat. Vi tog oss en tur till Liljeholmens galleria, det var dags att handla nya byxor.
Jag hatar att handla byxor det är det absolut värsta som finns. Därför drar jag mig för det så länge som jag kan.
Jag och Eve stegade in på Jack & Jones och jag kände svettningarna komma så fort jag passerade larmbågarna.
Vi gick genast  till byxavdelningen och då såg jag alla olika modeller.....
Loose fit, normal fit, low cut, mfl. Jag kände att paniken började komma krypande över ryggraden. Vi letade fram min storlek 34/32. Men vilken modell skulle jag välja?
Eve såg paniken i mina ögon och rafsade snabbt ihop ett antal olika jeans och puttade in mig i en provhytt.
Jag provad en rad olika modeller med fann att det egentligen inte var någon som passade mig. Då skickar Eve in ett par jeans med smala ben. Jag tittar på byxorna och tänker att Eve kanske är något på spåren här.. De var ju faktiskt snygga. Då var det bara en formalitet kvar, att prova dem.
Jag tittar mig i spegeln, flinar nöjt åt vad jag ser, och tänker att om 2 minuter är jag klar med detta projekt och på väg hemåt.
Jag börjar med att stoppa ner högerfoten och ska precis börja dra byxan över vaden, då tar det det tvärstopp. Jag svär för mig själv och undrar vad det är för fel? Står jag på byxorna? Jag tittar, men ser inget fel. Jag försker åter föra dessa byxor över mina slanka vader. Men det går bara inte. Det är tvärstopp vid vaden???
jag börjar fundera på om Eve har varit på barnavdelningen och hämtat byxor? Så jag blir tvungen att titta på storlekarna. Då ser jag att hon har burit in en storlek större än jag egentligen har 36/32. Jag funderar på vart världen egentligen är på väg, Ska man behöva ha levt på svältgränsen i 2 år för att komma i ett par byxor med smala ben? Jag har i alla år haft väldigt höga tankar om mina ben. och jag tänker inte acceptera att jag behöver köpa större storlekar bara för att världen ska få sukta över min ädla bakdel.
Jag informerade Eve att jag vägrade köpa byxor i större storlek än 34/32, i så fall skulle jag hellre gå byxlös.
Eve hade ju väldigt roligt åt mig och skrattade åt mina utläggningar angående den djävulska klädindustrin som bara vill maximera sina vinster och därmed gör kläder i close-fit modell för att minska materialkostnaderna. Detta resulterar i att normal byggda människor får ångest och behöver köpa större storlekar än de egentligen behöver.
Jag måste säga att Eve gör det bra som står ut med mig ibland, och jag kan faktiskt säga att jag kom hem med ett par byxor i storlek 34/32 innan det var klart. Men det kostade mycket ångest och en del svett. :)

Nu är det dags för att hoppa i säng, imorgon stundar åter en rolig dag.

Ha det

Scaramanga