Scaramangas funderingar!

Jag tänkte bara kasta in ett par bilder från London idag. Jag är lite ledsen över att jag tog så få. Men jag får ta fler nästa gång jag kommer ju helt klart att återvända till London. Vilken häftig stad!!
Vi besökte väldigt många fina restauranger i London bland annat Jamie Olivers Italienska restaurang. Jag är väldigt tacksam över att jag fick möjligheten att följa med och uppleva alla dessa fantastiska restauranger och platser. När jag återvänder till London kommer jag helt klart att satsa på en historisk resa med besök på ett flertal museum och berömda platser. Jag skulle väldigt gärna ha gjort ett besök på Towern och british museum. Men tyvärr räckte inte tiden till denna gång. En annan sak som är fantastisk med detta land måste vara dess pubkultur.
I Sverige skäms vi över vår alkoholkonsumtion i England så är det en del av den socialasamvaron. Märkligt hur stor skillnad det kan vara när resan dit enbart är ca 2 timmar.
Men nu tänkte jag visa er några av bilderna jag tog i London, sedan måste jag hoppa i säng. Men jag kommer att skriva mer i morgon.

Ha det

Scaramanga




Jag är lite bitter över att de höll på att restaurera towern....




Towern & Tower bridge




Tower bridge




Tower Bridge, Jagaren i förgrunden är oxå ett museum över marinhistoria.

Jag håller fortfarande i mitt joggande. Det var ju minst sagt oväntad. Jag var ute och tog en joggingtur i tisdags himmelen såg lite vredgad ut, men jag tänkte att jag hinner nog min runda innan himmelen öppnar sig.
Jag hann ungefär halvvägs när himmelen öppnade sig. Jag kan bara säga att det tog ca 30 sekunder innan kläderna var genomblöta och skorna kändes som insjöar.
Jag tänkte i mitt stilla sinne ska jag vända om?
Ska jag ta skydd under ett trädd?
Ska jag fortsätta?
Jag valde det sista och med eye of the tiger i hörlurarna sprang jag vidare.
Jag kan lova att jag såg mig själv som Rocky, när jag sprang runt i hällregnet. Människor som jag mötte under min joggingtur tittade på mig och skakade på huvudet, de måste ha trott att det såg en hägring. Ingen människa är väl så korkad att de ger sig ut och springer i detta väder. Jag gör en Rocky och börjar jabba i luften och den gamla damen håller på att få skrämselhicka under sitt paraply. Hon trodde nog att hon hade mött vintervikens största dåre! Jag funderade på om jag skulle kasta mig ner i leran och köra några armhävningar och skrika EYE OF THE TIGER!!!!! Men jag beslutade att den stackars damen antagligen hade fått se tillräkligt för att hålla igång skvallret på kafferepet de närmaste 5 åren.
Jag sprang vidare med mina insjöar i skorna och höll på att göra en riktig piruett när jag sprang över en av träbroarna som finns på min löprunda. Denna träbro hade förvandlats till en såphal tändsticka av regnet.
Men jag hade tur och klarade mig. När jag senare börjar på att bege mig hemåt så tittade solen åter fram, jag förbannade mig själv som inte har tålamodet att vänta med att springa, då hade jag sluppit gå hemåt som en dränkt hund. Men då hade jag ju inte heller fått nöjet att uppleva mig själv som Rocky.
Så jag tar åter på mig hörlurarna och njuter av tonerna till min och Rockys låt!!

Nu ska jag bege mig till jobbet, Eve har bakat supergoda dumlemuffins åt mig!!!


Ha det bäst

Scaramanga

Aka Rocky 2

Det har under en tid varit väldigt dåligt med bloggande. Tråkigt men det har varit fullt upp hela tiden.
I tisdags var jag på grillfest med färskvaruklubben på villa Adolfsberg. Där träffade jag en gammal kollega vid namn Rickard. Det var fantastiskt trevligt. I lördags var det åter dags att återvända till Villa Adolfsberg för att ha vår årliga sommarfest med jobbet.
Där bjöds det på grillat, vin, bira och en massa goda tillbehör.
Festen tog slut vid 00:00 och det kändes för engångs skull helt rätt att åka hem. Det brukar ju inte hända ofta när Scaramanga väljer att ta en sejdel med mjöd.
På onsdag återvänder jag till Villa Adolfsberg för ett möte/grillfest med karriärsklubben. Jag hoppas att detta möte blir riktigt intressant. Alla de rätta förutsättningarna finns där.
I övrigt så vet jag inte riktigt, men det känns bra att sommaren närmar sig med stormsteg, det finns mycket att fundera över. Jag måste oxå försöka mig på att hitta en helg som passar för mig att åka upp till Gnarp. Jag hörde att El grande hade tagit hem sin älskade bajsbruna push igen. Man kanske skulle köpa sig en honda MT5 igen och åter förvandlas till Scaramanga riddaren av harvens. :D

Ha det bäst

Scaramanga

Nu är det bara timmar kvar innan det är dags för Scaramanga att gå på sin första arbets-intervju.
Jag har sett fram emot denna intervju i snart en hel vecka, men nu börjar jag känna mig lite nervös.
Jag har fått rådet av flera stycken att bara vara mig själv så kommer det hela att gå jätte bra. Jag hoppas att de har rätt. Jag tror nog att det hela kommer att kännas bättre imorgon. Det kan behövas en god natts sömn för att pumpa upp självförtroendet till max. Det brukar ju inte vara några större problem. :)
Jag kanske får titta mig i spegeln och tänka mums , det brukar ju hjälpa. :)
Jag har iaf fått mycket hjälp av Eve, hon har letat reda på frågor som brukar dyka upp på anställningsintervjuer. Riktigt bra hjälpmedel, tycker jag.
Jag har ju redan lagt fram mina kläder inför morgondagen och jag kan bara säga att marken kommer att ryka där jag går fram. Så het blev jag! :)
Hoppas bara att jag inte klär upp mig för mycket, men det har jag svårt att tänka mig.
Men nu ska jag försöka sova lite så jag är pigg inför morgondagen.

Håll tummarna för mig.

Scaramanga

Än är underverkens tid sannerligen inte förbi. Jag tog mig ut och joggade runt vinterviken. :D
Det är faktiskt så att jag är väldigt kaxig över detta. Jag ska säga att det tog emot att börja jogga, det kändes ju inte som jag direkt. Jag kände mig helt enkelt stört löjlig.
Hur ska det egentligen se ut när en dåre med alien fötter kommer löpande med klövarna pekade i 45 graders lutning åt vardera håll?
Ni förstår säkert att det inte var lätt för mig att släppa detta, när jag likt Bambi på hal is tog mina första stapplande steg....
 Jag har faktiskt min image att tänka på. :)
När jag äntligen hade kommit över den första dosen med ångest, så fick jag häng på ett sådant där "joggingpar", jag kände att jag helst av allt ville springa om dem, men för första gången gav jag upp på förhand. Det hade ju inte varit vackert om jag hade blivit omsprugna av dem vid ett senare tillfälle bara för att jag blev trött. Nej Scaramanga har ju fortfarande sin stolthet. Jag vägrar att förlora, även om motparten inte vet om att vi tävlar.
Så jag valde för första gången i världshistorien att inte försöka tävla mot andra. Jag joggade vidare och kände verkligen hur usel kondis jag har. Ett tag trodde jag hjärtat skulle lägga in om pension, men skam den som ger sig.
När jag kommer fram till liljeholmen så har Bosse, Benny och Sune Alkoholist satt sig ner på en av bänkarna som finns utmed strandkanten för att avnjuta ett ordentligt beachparty. Bosse Alkoholist tittar med vattniga ögon upp på mig när jag kommer och springer, sedan  utbrister han:
- Ja grabbar, han var nog långsammast idag. HA HA HA
Jag möter Bosses vattniga ögon och ler, samtidigt som jag tänker för mig själv:
- Säg en sak till!!! Ge mig en anledning att stanna, och trycka ner ölburken i halsen på dig.
Tur för mig så valde Bosse att inte säga något mer, han ville nog hellre avsluta strandpartyt med de andra killarna :)
Jag klarade faktiskt nästan av att springa hela sträckan som jag hade gett mig ut för att klara innan sommaren var över, jag blev tvungen att gå ca 150 m i mitten. Men det var ju rätt bra ändå, för någon som aldrig har joggat förut. Eller vad säger ni?

Ska vi summera dagens träningspass, vad fick jag ut av det?

* Ångest.
* Hånad av Bosse Alkoholist.
* Träningsvärk.

Är det inte underligt vad man utsätter sig för egentligen?
Behöver jag tala om att jag funderar på att göra om det hela imorgon?

Ha det bäst

Scaramanga

Om ni hör på tv, att de har siktat ett UFO runt vinterviken imorgon, så är det bara jag som har varit ute och försökt träna. :D



Jag kanske ska bjuda Bosse, och grabbarna på en skvätt ur min träningsflaska? :D

Hur kan det komma sig att man längtar till Gnarp?
Det hör absolut inte till vanligheten, men jag har kanske fått något hårt i huvudet. Vad vet jag?
Jag har spenderat min eftermiddag med att fundera lite över gamla minnesbilder från denna by. Det finns väldigt många roliga minnen. jag tror det är dessa som kallar på mig. Jag vill att det ska bli sommar och att jag ska få närvara med mina vänner och dricka öl.
Somliga i min närhet tror att jag har ställt till det så pass mycket för mig, med det så kallade bloggbråket. Att jag aldrig kommer att kunna återvända till byn. :)
Jag vet inte om det ligger något i det, det får framtiden utvisa. Det enda jag vet är att jag inom kort kommer att återvända.
Det börjar bli dags för en vecka i Gnarp. Det är många personer som förtjänar att få ett besök. :)
Jag har faktiskt inte varit i byn sedan i julas.
Men som sagt, jag återvänder strax och var så säkra på att jag kommer att meddela datum. :)
Jag har ju också läst på hela hälsingland.se att Gnarp är känt för nya saker. Nämligen statoil reklamen.
Jag har inte sett den själv ännu, men jag hoppas att den är bra och visar Gnarp från sin bästa sida.

Jag drömmer mig iväg....
Jag drömmer om att politiker och boende börja ser Sörfjärden som en tillgång...
Denna tillgång utvecklas till en av Sveriges största framgångar inom turism....
De boende uppskattar glassbarer, solstolar, volleybollnät, barer och mängder av turister...
De boende såg sin chans att tjäna pengar på alla dessa soldyrkare....
Politikerna städade stranden varje dag....
Politikerna snabbhanterade och förenklade alla tillstånd som näringsidkare behöver för att driva sin verksamhet....
Min dröm kan fortsätta länge till, men vad är det vi ser i fjärran?
Det är Scaramanga som kommer ner till playa dela Sörfjärdo iförd speedos och i bakgrunden spelas denna fagra hymn .......

Scaramanga är tillbaka i Sthlm. Eller rättare sagt jag kom tillbaka i onsdags men nu har resan och alla intryck sjunkit in. :)
Som sagt så besökte jag Göteborg tillsammans med SLHF:s Färskvaruklubben. Det var verkligen en blandad skara med människor. Jag tror att åldern skiftade mellan 20 och 65. Alla med sina egna erfarenheter och syn på sitt yrke. Det var väl bara jag egentligen som var en utböling, eftersom jag inte har mina arbetsuppgifter i någon del av färskvarulinjen.
Men jag blev väldigt bra mottagen och jag känner att jag lärde mig en hel del.
Personligen uppskattade jag besöket hos bröderna Nilssons charkfabrik mest tror jag. Men det kan ju ha att göra med att jag arbetar mycket med egenkontrollen i butiken. Vi kan ju enkelt säga så här, jag tror inte vi ska uttrycka så stor ångest över att arbetet med egenkontrollen är så omfattade för oss i butik. Vi kan ju bara säga att hela fabriken var indelad i zoner och det gick nog inte att gå mer än 2 meter utan att springa på en informationslapp angående egenkontrollen. :)
Jag tyckte det var riktigt kul.
Vi fick ju också äta mycket god mat. Jag kan varmt rekommendera Kummel med blå musselskum som vi fick på restaurang Gabriel som ligger i fiskekyrkan. http://www.restauranggabriel.se 
Jag måste säga att jag blev orolig när det framkom att vi skulle få Smögen räkor till förrätt. Jag har ju inte handskalat räkor sen jag gick i högstadiet, men det gick riktigt bra.
Vi hade ett trevligt hotell vid namn Morningstar hotell som ligger mitt på avenyn. Det var inte det största hotellet, men trevlig personal och trevligt inredda rum.
¨
Om man ska göra en snabb uppskattning i några få ord så måste de bli:

* Trevliga upplevelser.
* Roliga människor.
* God mat.
* Ett utökat nätverk.

Resan var väldigt bra. Skulle jag få chansen att åka igen, så tvekar jag inte en enda sekund.

En annan rolig nyhet kom i brevlådan igår innan jag gick till jobbet, Jag fick mitt stipendium för business School!!! Jag kan tala om att jag blev väldigt glad och nu hoppas jag bara att jag blir antagen utan problem. Skulle ju vara tråkigt att få stipendium och sedan inte komma med. :)
Men det brukar ju inte vara några problem.
Så den 7 maj klockan 16:30 så tar man emot stipendiet på Clarion Hotell. Efter utdelningscermonin så stundar det galamiddag. Ni förstår kanske att jag är rätt nöjd med min vecka hittills. :)
Skönt att ha något att se fram emot i höst. :)

Stackars Eve blev kvar i Uppsala i går, hon kom inte hem på grund av stormen. Det känns skönt att veta att Sverige 2011 är så sårbart att ett träd lamslår halva landet.
jag hoppas att hon lyckas ta sig hem idag, hon är ändå lycklig lottad som har vänner i Uppsala som hon kan sova över hos. Tänk på de stackarna som fick sova på stationen.
Jag lider med mälardalens hårt prövade tåg resenärer, och nu är det dags att huvuden börjar rulla.
Ansvariga för underhållet och driften borde omedelbart ställa sina platser till förfogande. Det vore det enda ärliga att göra mot alla resenärer.

Ha det bäst!


Scaramanga

Då har man åter jobbat helg. När man jobbar helg i mitt yrke bör man förbereda sig på att bli överraskad.
En negativ sak med våren är att den för med sig att en viss kategori av människor tinar fram....
Dessa människor kommer i alla möjliga former, storlekar och samhällsklasser. Men gemensamt för de alla, är att de har ett ruskigt dåligt förhållande till alkohol.
Märkligt att de försvinner med vintern, men kommer fram till våren, Vad gör de under dessa 4 månader?
När jag stod där i godan ro och skötte mina sysslor så stegar en av dessa tidiga vårblomster fram till mig.
För att ni ska få synen klar för er så slut ögonen.
Tänk er en man på ca 190 cm
Ca 50 år.  
Smal kroppsbyggnad.
Ovårdat hår.
Väldigt stor öl mage och en för kort t-shirt. L
Lägg också till att han hade med sig sin nyvunna kvinna som han måste göra allt för att framstå som macho macho man, milt uttryckt.
Som sagt, han stegar med darriga bestämda steg fram till mig....

VB - Vill du ha en smäll?
S - Bjuder du på en smäll idag?
VB - Ja det gör jag, han ler mot sin kvinna och flinar sensuellt.
S - Vem ska du bjuda på en smäll då?
VB - DIG!
S - Det låter väl onödigt. (I mitt lugna sinne så börjar adrenalinet flöda)
VB - JAG KAN OM JAG VILL!!
S - Du kan ju få försöka, men du ser ju inte så stabil ut!
VB - Jag är full som en pelikan!!
S - Och du ska ändå ge mig en smäll?
VB - Jag kan om jag vill, han tittar åter på sin kvinna som ler upphetsat.
S - Då tycker jag du ska försöka, men jag ska ge dig ett förslag gå hem och väx en halvmeter så har du kanske en chans.
VB - Men, men, men.... Han tittar mot sin kvinna, men hennes glöd är borta. Hon ville se blod men fick nöja sig med en verbal förminskning av sin man.
VB - Jag älskar er här!! snyft snyft snyft.
S - Ursäkta?
VB - Ni är alltid så snälla mot mig...
S - Var det därför du skulle ge mig en smäll nyss?
VB - Ja men ni är snälla, ni respekterar mig.

Då kände jag att det var dags att gå därifrån. Man kan inte i ena sekunden villa slå någon för att i nästa sekund älska samma person. Men han kanske levde efter devisen, den man älskar agar man. Vad vet jag? Det blev i alla fall ytterligare en rolig historia från arbetet. :)

Imorgon åker jag till Göteborg, för att delta i färskvaruklubbens studieresa. Färskvaruklubben är en klubb med butikspersonal som samlas och prövar olika färskvaror. Detta är första gången jag deltar i dess sammankomster. Det ska iaf bli väldigt spännande och jag är tacksam att jag fick chansen att åka. Det kommer att bli väldigt roligt att få utveckla sitt personliga nätverk en del samtidigt som mat får prova mängder av olika färskvaror.

Vi kommer att besöka Feskekörka & Bröderna Nilsson Delikatesser.
Ni kan ju gärna ta en tur in på deras sidor och titta om ni har lust. :)

http://www.feskekörka.se/

http://www.brodernanilsson.se/

Hej världen Scaramanga har återvänt från dödsriket. Jag vaknade upp i söndagsmorse och jag kände direkt att jag inte mådde bra. Jag hade åkt på en riktig dunder förkylning. Händerna skakade och febern brände i min kropp men jag hade också en kolossal huvudvärk. Denna huvudvärk påverkade min sömn. så pass att jag inte kunde sova mer än 2-3 timmar per natt. Ni kan ju kanske tänka er hur lycklig en trött grinig Scaramanga är?
Att beröva en människa sömn, måste ju vara den ultimata tortyrformen. De tankar som flög genom huvudet i ett halvvaket tillstånd var ju inte helt friska. Jag drömde att jag skulle bygga om ett k märkt hus, fast det var egentligen inte jag....
 Igår var första dagen jag överhuvudtaget kunde röra mig, jag beställde genast en tid på vårdcentralen i Liljeholmen. Jag måste bara säga att det var väldigt skönt att komma ut i friska luften.
Jag fick domen av läkaren Bihålsinflamation, Tydligen är det ett område i pannan som tillåter hjärnan att andas, och när de blir fyllda av slem så får man n huvudvärk av bibliska proportioner. Jag har nu fått mediciner som ska hjälpa mot detta. Jag har nu provat dem ett dygn och i natt fick jag faktiskt sova. Vilken lycka, inga konstiga drömmar om k-märkta hus.
En bieffekt av den ena medicinen skulle vara massiv trötthet, jag kan bara meddela er att detta stämmer. Jag tog en slurk medicin i morse och somnade direkt i 2 timmar.
Jag har iaf haft en väldig tur som har haft eve som har tagit hand om mig. Hur jag skulle fått i mig mat? Det hade blivit ytterst besvärligt.
Men nu börjar det bli dags för att ta en promenad till jobbet och att äta lite frukost.

Ha det

Scaramanga

Vad gjorde människor innan internet fanns?
Jag har idag åter tagit mig en tur ut i cyberrymden och jag har återigen konstaterat att jag inte förstår hur människa höll ihop innan Internets intåg i vårt liv.
På min korta runda har jag hittills konfronterats med graviditetsmagar, gravt borderline syndrom (heter det så egentligen?) Lyckliga människor, människor med problem och en påkörd kvinna utanför Pelles gatukök i Edsbyn.
Jag vet egentligen inte om det finns så mycket att säga om detta egentligen, men vad gjorde människor med problem eller lycka innan det kom bloggar, facebook och twitter?
Var människor lyckligare/olyckligare?
Hur delade de med sig av lycka/misär?
Skrev de dagbok? Men isf hur kommer det sig att människan har tagit steget och lagt ut sina innersta tankar/känslor till allmän beskådan?
Har vi idag gjort det till en sport att må illa eller för den delen känna lycka.
mäts vår sorg/lycka i hur många människor som besöker vår blogg/facebook?
Är det kommentarerna eller gillandet som berättigar hela vår världsbild idag?
Nu sitter nog en del och funderar men Scaramanga du skriver ju själv blogg och är aktiv på facebook, vilken del tillhör egentligen du av denna världsbild?
Bra fråga, självklart så gillar jag uppmärksamheten det ger mig. jag känner mig väldigt hedrad när 50 unika personer per dygn väljer att läsa mina funderingar om livet.
Men samtidigt så är det ytterst sällan jag använder sociala medier för att uttrycka sorg i mitt privatliv. Men det kanske är enklare idag att skriva "Jävla skit" på facebook och vänta på att någon av mina 177 vänner frågar mig vad som händer?
Men vad händer den dagen mina vänner inte hinner svara mig tillräkligt snabbt för att bekräfta att jag finns, kommer jag att må ännu sämre då?
Jag tror fortfarande mer på att ringa och prata av mig. Men jag kanske är en av få lyckliga människor som fortfarande har nära vänner som ställer upp och lyssnar om jag behöver gnälla av mig.
Människor med många ytliga bekanta och få/inga vänner får det nog betydligt värre.
För vad händer om ingen av de 750 vännerna på facebook inte svarar och bekräftar mig som människa, finns det då ingen plats för mig? Eller har alla mina "vänner" glömt mig?
Det är nog en skrämmande tanke för väldigt många.
Vi får faktiskt hoppas att vi återgår till det verbala samtalet. Men det är också märkligt för jag har telefonen på dygnet runt, men röstsamtalen sjunker till förmån för sms:en. Håller jag också på att förvandlas till en isolerad människa som föredrar skriftlig kommunikation? Jag hoppas verkligen inte det.
Om ni känner att jag hör av mig för sällan så får ni ringa och skälla på mig, så lovar jag bot och bättring.

Tack mina vänner för att ni finns!

Ha en bra kväll

Scaramanga

Är det detta som ger en människa existensberättigande idag?

Som ni säkert vet så har jag varit falsk gräsänkling i helgen och igår var det dags för Scaramanga att återerövra krognatten. :)
Jag laddade upp med att dricka mig en bacardi breezer, Det snusket smakade som hemkört och billig multivitamindryck. Men jag fick i mig den iaf och glad i hågen hoppade jag på tunnelbanan, för att bege mig till götgatsbacken.
Jag hoppade av vid slussen och började promenera mot Högbergs. Utanför högbergs stod två vakter men det var ingen kö. Jag kände på mig redan innan jag gick fram till dem att detta skulle bli jobbigt.
Men jag stegade fram mot ingången och när jag väl kom fram så hoppade vakten framför mig och sa:
V - Godkväll
S - Hej.
V - Hur mycket har du druckit ikväll?
S - 1 Bacardi breezer.
V - Du ser berusad ut.
S - Jaha?
V - Man blir inte berusad på 1 Bacardi breezer
S - Nä, jag är fullt medveten om det.
V - Vad har du druckit mer?
S - Ingenting. (Nu började jag tappa tålamodet ganska kraftigt)
V - Är du säker på det?
S - Du kanske kan tala om då hur mycket jag har druckit?
V - Det vet väl inte jag.
S - Nä just det! Nu bestämmer du dig om jag får komma in eller inte. Det är ingen idé att du är dryg mot mig, för jag spenderar gärna mina surt förvärvade pengar på något annat ställe än högbergs. Men nu är det så att mina vänner väntar på mig! Så hur ska du ha det?
V - "mutter mutter mutter"
S - Ursäkta?
V - Gå in då för fan.
S - Du får också ha en god kväll.

Väl inne på mötte jag upp Emelie, Karolin och Micke, Vi begav oss ganska snabbt vidare till snaps på medborgarplatsen. Där fick man ett helt annat mottagande, vakterna var jätte trevliga och önskade oss en kul kväll. Märkligt vad ett vakt förläggande kan göra med somliga människor. 
Väl inne på snaps så satte vi oss ner och började prata. Jag observerade en kille i röd tröja som satt bredvid mig. Han hörde inte till vårt gäng, så jag antog att han hörde till gänget som satt bredvid. Denna kille såg ut som om han sekunden innan han gick in på snaps hade legat och kört bänkpress.
Hans kläder var verkligen fokuserade på att visa hans "vältränade" armar. Jag satt ett tag och funderade på var hans kompisar egentligen höll hus. Det var ju ingen som pratade med honom.
När jag tittade till honom ca 45 minuter senare så satt han fortfarande där ensam. Jag tänkte fan vilka kompisar han har som är på toaletten så länge.
Sen ramlade polletten ner, han var ju där ensam. Han är en av nattjägarna. Han är en man som har kommit över att om man går på krogen själv så är man konstig.
I stället så sitter han där i mörkret och väntar på att villebråden ska anlända till dansgolvet. Då ska han flexa med armarna och göra sitt bästa för att uppnå sitt mål för kvällen.
Hans intåg på krogen handlar inte om att ha roligt, det handlar om jakten, och denna man såg grymt beslutsam ut. Hans armar skulle leda han och hans byte till en dubbelsäng på hotell malmen, det var helt klart.
När jag inser detta så blir jag alldeles till mig, jag har alltid trott att dessa människor enbart existerar i människors fantasi. Men nu sitter en av dem här ca 30 cm ifrån mig.
Jag får en rysning som fortplantar sig i hela kroppen och som leder till att jag råkar spilla lite öl på jägarens byxa. Jag tänkte nu är det klippt. Jägaren kommer att använda mig som sandsäck för att visa upp sina överarmar för kvinnsen. Till min stora förvåning så godtar han min ursäkt och går och hämtar en servett.
Min fest kväll fortsätter och när jag ett par timmar senare ska börja bege mig hemåt, Så kastar jag ett öga på dansgolvet vem tror ni jag ser?
Jägaren står omgiven av tre kvinns och flexar med armarna. Jag skrattar inombord och funderar på vart är egentligen denna värld påväg?

Men jag måste säga att det var roligt att gå ut och jag hoppas att det blir snart igen.
Jag vill tacka Emelie, Karolin och Micke för en trevlig kväll.

Eve kom hem idag. Det blev lite skillnad på maten direkt.

Förrätt: Musslor i grädde & vitvin
Varmrätt: Laxfilé i hummersås¨
Efterrätt: RockyRoad kaka.

Jag har en sagolik tur. :)

Ha en bra kväll

Scaramanga

Partyprisse

Jag fick denna kommentar på mitt inlägg Äldre män - Förebilder eller förhistoriska despoter.

”Du har nog förenklat generationsklyftan väl mycket.
Jag tillhör den äldre generationen, och känner inte igen mig speciellt mycket.
Varje dag lär jag mig nya saker, som jag kan väga och jämföra med det jag lärt mig tidigare.
Karl-Erik Nordlund”

Jag har under de senaste dagarna gått och funderat på denna kommentar. Jag måste börja med att tacka Karl-Erik för att du upplåter tid till mina enkla funderingar.
Jag förstår att alla äldre män inte är förhistoriska despoter, men precis som jag påpekade i mitt inlägg kan de äldre männen välja att leda genom att verka som ett föredöme för den yngre generationen. Men de kan också välja att sprida sina egna negativa värderingar. Väljer de äldre männen att utöva sitt ledarskap i negativ bemärkelse så får det ofta stor inverkan på individernas tankegångar.
Detta kan leda till att människorna faller tillbaka i fördomar av olika slag, exempelvis att 30 åriga män i storstadsregioner är ett hot mot manligheten, eller att vissa familjer är bättre än andra.
De allra flesta äldre män är goda förebilder för den yngre generationen. Men tyvärr som så ofta är fallet så nämns inte dessa 98 % särskilt ofta, det är de ynka 2 % som får all uppmärksamhet.
Jag ser av din kommentar att du tillhör den bättre sidan av dessa två grupper, och jag hoppas att när du på kvällskvisten kryper upp på kammaren och jämför dagens lärdomar, att du kommer fram till att allt inte var bättre förr. Utvecklingen

Framtiden har mycket positivt i sin hand för både ung och gammal, som vi förhoppningsvis kommer att ha mycket glädje och nytta av.
Tack återigen för din kommentar Karl-Erik.

Mvh

Scaramanga

Det är inte lätt att vara en 30 årig man i dagens moderna Sverige.
Hur ska vi egentligen bete oss?
Vad har världen för förväntningar på oss?
Vi är den första generation som har uppfostrats med de nya värderingarna när det kommer till manligt och kvinnligt. Vi har som första generation fått uppleva att kvinnan är totalt jämställd med mannen.
Vi har upplevt Gudrun Schyman elda upp 100 000 kr i jämställdhetens namn. Vi konkurrerar på lika villkor om jobben med kvinnorna, ibland även med sämre villkor än kvinnorna då företag i dag har jämställdhetsplaner. Hur som helst så tycker jag att det är fantastiskt bra att alla ska behandlas lika.
Vad jag däremot har stora problem med är de äldre männen som hoppar upp på sina höga hästar och förklarar för alla de yngre männen, vilken sorglig ursäkt för män de egentligen är. "Ni beter er som gråtande kärringar .... "
Det kan gälla allt från arbetslivet till det privata, men när äldre män börjar ta till argument som "Du ska respektera mig, för jag är äldre" "Mitt ord, din lag"
Då vet man att de äldre männen börjar känna att det bränns under deras fötter. De känner sig helt enkelt hotade av, den nya kompetensen/värderingar som yngre människor bär med sig. De känner att deras plats i samhället sakta håller på att försvinna. Det finns inte plats längre för män som likt förhistoriska despoter sitter på sin tron och förkastar alla nya åsikter som den yngre generationen för fram.
Jag har under mitt 32 åriga liv stött på väldigt många av dessa ädla despoter. Många har blivit väldigt arga på mig. Det kan ju bero på att jag inte respekterar "ledare" bara för dess ålder. Vill de ha min respekt så får de visa det med sin kompetens. Är de kompetenta ledare så får de också min respekt.
Jag brukar tänka tillbaka på mina ungdoms år i Gnarp. Jag gör det med skräckblandad förtjusning. Ett av de mest lysande exemplen på den ordning som rådde i Gnarp när jag växte upp var att barn från vissa familjer blev placerade i olika fack med tillhörande epitet. När jag bodde i Gnarp var detta en naturlig del av livet. När jag flyttade därifrån så började jag att fundera över detta, och jag kom fram till att det är ju helt sjukt.
Vi placerade barnen i facket och indirekt så såg vi till att de inte fick samma chanser i livet som de övriga familjerna i det idylliska Gnarp.
Detta är ingenting jag idag är stolt över att ha deltagit i. mitt enda försvar är att jag var en passiv deltagare av en allrådande masspsykos i brist på bättre ord.
Detta föregick samtidigt som familjer med högre social rang bidrog ännu mindre till samhället, men de råkade aldrig ut för att innevånarna dömde ut dem. Hur kommer det sig?
Kan det bero på att de äldre männen med de sunda värderingarna var så ivriga att förkasta de i lägre rang än de själva?
"se på dem som aldrig har jobbat, själv är jag ju mellan jobb. Det är ju iaf bättre" (Sen om de hade varit mellan jobb de senaste 10 åren spelade ju mindre roll. Eller att de jobbade så länge så att det fick ny a-kassa, för att sedan börja söka nytt arbete. Fast ännu bättre sjukskrivning!!!)

Förhoppningsvis har bygden utvecklats de senaste 12 åren som har passerat sen jag flyttade därifrån.
Skulle man någongång börja forska så vore detta mitt forskningsområde.
Men jag fruktar att det har uppkommit nya ädla herrar som klivit upp på tronen och svingar sin spira, och förkunnar sitt budskap över befolkningen.
Jag vet att de allra flesta människor är rationella och i allmänhet skrattar åt dessa människor. Men det finns en fara i att lätt ledda individer biter sig fast vid de osunda förutfattade meningarna och fortsätter att sprida dem.
För de äldre vet ju alltid bäst .....

Jag hoppas att om jag någongång får barn så kan jag påverka han/hon att skapa sig en egen uppfattning om saker och ting istället för att lyssna på de olika ledarna som finns omkring honom/henne.
Det är ju så min mor och far har uppfostrat mig, och jag tycker det var den bästa formen av uppfostran de kunde ge mig.
Detta trots att vissa element i samhället gör gällande att det har förvandlat oss till fjolligt dåliga ursäkter till män.
Men alla kan ju inte bli stora starka män, med de gamla hederliga värderingarna.

När man som självutnämnd ledare (Som en bloggare, egentligen är) förkunnar sitt budskap, så får man också ta ansvar för den agenda man förespråkar. Jag är fullständigt medveten om att min blogg kan provocera människor.
Det är väl också en av anledningarna till att man skriver, det andra är väl för att roa människor. Jag har aldrig låtit bli att publicera kommentarer. Det är ju en av drivkrafterna bakom mitt skrivande. Den enda ändringen jag brukar göra är att om ni använt mitt riktiga namn så brukar jag ändra det till mitt alterego Scaramanga.

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av mycket av det ideella arbetet som utförs i Gnarp. Det finns mycket väldigt mycket idéer och forum för diskussion. Jag måste ju framhålla Nizze & kröpen, de brinner ju för sitt engagemang för bygden. Hoppas ni fortsätter med detta. 
Jag hoppas att ert arbete kommer att resultera i ett bättre, vackrare och ett mer öppnare Gnarp.

Hoppas ni får en bra dag.

Scaramanga

Jag har nu återhämtat mig från mitt möte med döden. Det tog ett dygn men nu är jag lugn i kroppen igen. Jag vaknade upp i morse och såg det vackra One pice plagget... Det kändes som om jag skulle kräkas. Vilket horribelt klädesplagg, men det gav ju upphov till glada diskussioner på arbetet i alla fall. :)
Det enda av vikt som har hänt idag är väl att jag träffade Mr Rosén, det var roligt. Han var sig lik.
Vi beslutade att vi skulle ut och ta en bira inom den närmsta framtiden. Det ser jag fram emot, det kommer nog att bli väldigt underhållande.

Jag hoppas att det snart händer något roligt, jag behöver något att se fram emot. Jag känner att kropp och psyke börjar gå ner sig i någon form av koma. Det brukar vara ett säkert tecken på att jag behöver skaffa mig något att se fram emot, eller en större förändring i tillvaron. Något som bryter mönstret om så bara för ett par veckor.
Det kanske låter sjukt, men det är så jag fungerar.
Jag har ju tillsammans med 3 medarbetare sökt stipendium för olika utbildningar inom företaget. Jag hoppas att det blir ett positivt besked, annars kommer tillvaron att bli väldigt jobbig.
Det är roligt att få åka på utbildning och lära känna nya människor.
I helgen är det åter dags att jobba helg. Denna gång känns det faktiskt helt okej. Det blir i alla fall ett tillfälle mindre att spendera pengar.

Jag har lovat att bjuda Eve till Thailand i början av 2012. Det kommer jag att göra för mina sluta-röka-pengar. Jag är uppe i 9,5 veckor. Hittills har jag sparat min kropp 1254 st. ciggareter, och plånboken har växt med 3 300 kr. Jag hoppas verkligen att jag orkar hålla i det denna gång.
Det är märkligt men begäret försvinner inte. Jag har brutit mönstret och rökning ingår inte längre i mina dagliga rutiner. Men det finns fortfarande stunder varje dag som jag tänker, nu vore det gott med en cigg. Men än så länge har det gått bra, och jag hoppas på att kunna bjuda Eve till Thailand i januari. Då kommer jag efter ett år som rökfri ha sparat kroppen 6935 ciggareter och börsen kommer att ha fått ett tillskott om 18250 kr.
Så nu är det bara att bita ihop.

Ha det

Scaramanga